Hagabergslidens A-kull

PON kull

mamma: Xara de Marotte

pappa: Birkely Stutteri PON Illuminator

Födda 2005-01-24

Hagabergslidens Alva to Moonlakes - gick bort i cancer vid 3 års ålder

Hagabergslidens August - levde ett fint liv gick bort sommaren 2014

Hagaberglidens Astor - avlivades hastigt tyvärr av ägaren när han bara var ett år.

Hagabergslidens Abraham - lever än ett fint liv på Isgårds Islandshästar och teater Mimulus.

Jag skrev en liten artikel om Abraham "Abbe" till ponbladet:

En liten historia om en hund.

I vår allra första kull föddes en liten brun kille som genast grabbade tag i mitt hjärta – ett brett huvud, ett mjukt uttryck och en glad läggning. Det bestämdes omgående att han skulle stanna – vad kunde man annars göra. Så mot alla regler behöll vi en hane i vår första kull, en liten Abraham – Abbe.

Sommaren gick och Abbe var med överallt. Han blev min yngste sons bästa vän och förtrogna och var med honom och badade och sov i hans säng. Men Abbes ben växte inte och hans testiklar lyste med sin frånvaro och jag började så smått att bli oroad. Oron övergick i förtvivlan när jag förstod att han aldrig skulle bli något mer än en go kille – men en go kille räcker lång, gör det inte det? Jo visst gör det, men vi skulle ju starta vår uppfödning och jag visste att om jag valde att behålla allt oavsett vad som hände så skulle det inte bli mycket till uppfödning och snart skulle huset vara fullt. Efter mycket om och men beslutade jag att Abbe skulle få bli en go kille någon annanstans hos en familj som just bara ville ha en liten go kille. Min familj var förstående – till och med min lille son förstod. Mot alla mina principer la jag ut en annons på Abbe och till min förvåning fick jag massor av svar. Några familjer var och tittade på honom, men antingen jobbade de för mycket eller så bodde de i lägenhet eller så hittade jag något annat fel på dem. Det var förstås inget fel på familjerna, det var jag som i mitt hjärta inte ville sälja. Men så en kväll ganska sent ringde det en tjej. Hon bröt på tyska och frågade efter om den lille hanen var såld. Hon ville ha en kompis till sin briadtik och bodde i Värmland. Vi pratade länge och väl och efter ett par samtal bestämde vi att Abbe skulle bli Värmlänning med tysk brytning.

Ariane och hennes sambo kom ner till Fjärås och hämtade Abbe – jag ville ta honom ur deras baklucka men bestämde mig för att släppa taget.

Ariane har en islandshästgård i Värmland som heter Istorps Islandshästar och nu började ett helt nytt liv för Abbe som gårdshund. Han fick vänja sig vid hästar, inte helt lätt, de var ju så stora och han fick dela hus med katter, konstiga djur. Men han fann sig och blev snabbt lycklig. Hans matte har många projekt och Abbe fick bli en del av dem alla.

Tyvärr drabbade olyckan Abbe igen och det visade sig att inte bara var bena korta – frambenen var även missbildade och han hade artros i båda frambenen och som om det inte räckte hade han lätt klåda. Ariane ringde och berättade för mig och jag grät. Men Abbes matte är inte den som är den utan hon testade olika behandlingar på lille Abbe och hade inom kort stabiliserat hans besvär och sakta men säkert byggt upp hans muskler för att stötta hans leder – inte så dumt att hon har erfarenhet av hästar och träning. Och vilken tur att Abbe var just där.

Nu har Abbe varit med i teaterföreställningar som de håller på Istorp och även tävlat i Freestyle. Tävlingen var en succé – Abbe dansade enligt matte bättre än sin partner och han blev dagens charmigaste deltagare men diskad såg han till att bli – en ponkille dansar inte utan boll. Så Can-can med boll fick det bli. Nu tränar matte in ett freestyle program där hon dansar med båda sina hundar – otroligt.

Så även om Abbes liv kanske blir kortare än medellivslängden så kommer kvalitén på hans liv att bli betydligt mycket högre än det är för de flesta hundar. Tack Ari för att du älskar lillkillen.